Inte sällan hör jag mig själv beskriva mig som en av fem barn. De på bilden – det yngsta. Och det är ju sant men jag är ju också mamma. Den rollen är bra mycket viktigare i mitt liv nu. Men kronologiskt så är jag och förblir jag ändå en av fem. Jag samlar lite lätt på människor som också ingår i syskonskaror om fem eller sex. Vissa mönster dyker upp – eller syns de bara bäst?- när det är en stor familj.

Vilka mönster? Kampen om utrymme och plats blir tydligare. Eller kanske är vi bara mer medvetna om det? Jaget och den egna viljan prövas i mängden.

Lustiga varianter på självförnekelse och självhävdelse dyker upp. Somliga är rätt löjliga – andra är geniala. Vi anpassar oss till olika situationer. Och det är spännande. Bilden av jaget förändras. Bilden är valbar över tid och rum! Liksom konsekvenserna!

Share